10 bollar i luften eller jonglera med 40

Jag har fått inspiration av Brynolf (2007) där det till stor del handlar om läraryrkets roll då och nu. En lärares roll har ändrat mycket över tid. Ett tänkvärt citat som står i boken, “det har alltid varit krävande, intressant och givande att vara lärare, men det har blivit mycket svårare. I stället för att hålla tio bollar i luften ska du jonglera med 40” (Brynolf, 2007). I dagens skola ska en lärare även fungerar som en förälder, mycket handlar om disciplinen som t ex elevers prestationer i klassrummet, ordningen i bänken, läxor och hur de beter sig på rasterna. Eleverna är även mer frånvarande idag. Det är många bortförklaringar som “det kommer jag inte ihåg” eller som “jag har inte gjort läxan därför att...” man måste hela tiden vara med och strukturera det som eleverna inte har fått med sig hemifrån. Brynolf (2007) anser att lärare måste sätta sina gränser innan det är försent. Att umgås intensivt med barnen tar på krafterna. Man kan inte alltid umgås med eleverna på skoltid utan man behöver komma ifrån och t.ex. ta en kopp kaffe med andra vuxna. Att inte kunna gå ifrån barnen en stund är inte professionellt, det är ett måste för att hålla i längden.

Jag har intervjuat två lärare och en rektor om läraryrket.

 

Foto: Alexandra Widén

 Louise - nyexaminerad Elisabeth - en erfaren  Maria - rektor

lärare lärare               

Hur kan läraryrket upplevas idag?

L: Jätteviktigt för många människor eftersom det är jag som lärare som lägger grunden för vad de ska få med sig senare i livet, inte bara kunskapsmässigt utan även socialt, jag stöttar och är med i många bitar.

E: Vi lever under frihet utan ansvar. Det är ett tufft jobb, fast kan inte säga att det är det egentligen då jag har jobbat i andra branscher som är mycket tuffare. Det är ett roligt jobb och vi möter mycket positiva saker men det är tyvärr bara de negativa som lyfts fram.

M: Utmanande, omväxlande, relationer och nytänk - formativt vi ska tänka i nya banor.

Hur har skolan och lärarrollen förändrats?

L: Samhället litar inte på att vi lärare vet vad vi gör, vi måste ofta stå till svars varför vi gör på ett visst sätt. Förr i tiden var det mer att man litade på lärarna och att de kunde sin sak. Det gäller alla på skolan, att man inte litar på professionen helt enkelt.

E: Stagnerat, men bör ändras som samhället gör. Varken jag eller skolan har förändrats, men vill se förändringar.

M: Från en lydnadskultur till en ansvarskultur.

Hur ska en lärare möta framtiden?

L: Vara öppen, lyssna på framförallt elever och för att möta deras behov och intressen eftersom samhället förändras hela tiden så förändras även eleverna och då måste man lyssna och ta in det dom tycker och tänker. Även viktigt att vara flexibel både i undervisning, planering, utvärdering och uttrycksformer. Man ska inte låsa sig fast att göra på ett visst sätt.

E: Man ska vara flexibel, det händer saker imorgon som vi inte vet om. Man ska ständigt utvecklas annars utvecklas inte skolan heller.

M: Genom nyfikenhet och bygga upp sin relationskompetens dvs. förhållningssätt med bl.a. elever och vårdnadshavare.

Sammanfattningsvis är det tydligt att det vilar ett stort ansvar på pedagoger inte bara när det handlar om elevernas kunskapsutveckling utan även den sociala utvecklingen. Det är tufft men ändå väldigt roligt, man ska vara flexibel för man vet inte hur morgondagen ser ut. Vi ska vara nyfikna, lyssna på elever och möta deras behov. Lärarrollen har även ändrat till ett större ansvar, skolan ska hänga med i samhällets förändringar. Det är också viktigt att samhället börjar lita på oss lärare att vi gör det vi ska.

Vad är din erfarenhet kring hur läraryrket upplevs idag? Hur ser du på lärarrollen förr och nu? Hur ska du som pedagog möta framtiden utifrån den snabba utvecklingen som sker i vårt samhälle?

Brynolf, M. (2007). Läraryrkets många ansikten. Stockholm: Runa.

Matematik i åk 4 - en seriestripp

Jag anser att det är viktigt att i skolan både jobba enskilt och tillsammans. Man behöver tänka själv och försöka lösa problem. Men det är även viktigt att lära sig att jobba ihop. När man kommer ut i arbetsvärlden är det högst troligt att du har arbetskamrater och behöver samarbeta. När jag har varit ute i skolan så har jag sett att det är bra för elever att man lär sig av andra elever och inte bara av läraren. Oftast har vi många olika vägar att lösa en uppgift och det kan vara bra att få höra olika infallsvinklar för att kunna förstå. I denna stripp ser vi det sociokulturella som belyser att man lär sig i samspel med andra.

Hur ser ni på samspel mellan eleverna?

Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, C. Liberg, & R. Säljö (Red.), Lärande, skola, bildning: grundbok för lärare (s. 251–309). Stockholm: Natur & kultur.

Undervisning

Läroplanen fastställer vilka ämneskunskaper eleverna bör lära sig i skolan, och vi som lärare har ett ansvar att se till att detta uppföljs. Det är viktigt att eleverna ska vara delaktiga, men även få en ökad självkänsla för att således, få motivationen att anstränga sig under lektionens gång, och tillsammans förberedda nästa del av undervisningen. Förberedelselektion är en viktig del i lärandet hos eleverna, där lärare och elever tillsammans förbereder på det arbete som följer. Detta tycker jag kan kopplas till några teoretiska perspektiv så som det sociokulturella där det finns samarbete bland eleverna och läraren, men även pragmatismen kommer in i sammanhanget där eleverna får läran om "Learning by doing".







Nottingham, J.  (2013).  Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

 Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.)  (2014).  Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Let your heart decide...

Låten och bandet här ovan är någonting som har följt mig genom hela min skoltid från att de debuterade med just denna låt när jag var i mellanstadieålder och vidare uppåt under skolåldern.
Budskapet de står för var något som kom att bli väldigt viktigt för mig då jag själv alltid varit lite av en estet-tjej. Redan i mellanstadiet klädde jag mig med nitbälte och fick färga en rosa slinga i luggen för mamma och efter det följde år av att pröva olika stilar, musik och liknande.

Det var inte inte speciellt accepterat i min klass vid den tidpunkten och utan att dra upp en allt för lång historia så blev vad som började med skratt åt mina kläder och min hårfärg någonting som mynnade ut i en ganska grov form av mobbing och det som kändes nästan jobbigast för mig då var att lärarna gjorde inget. Verkligen ingenting. Jag fick ibland till och med känslan av att jag nästintill fick "skylla mig lite själv" då jag valde att sticka ut i en liten klass på en småstads mellanstadieskola där det annars var en väldigt homogen jargong som rådde.

Jag ska inte säga att jag klandrar mina lärare idag, för jag kan själv tänka mig att det inte är särskilt lätt att varken upptäcka eller agera. Men jag kan säga med största säkerhet att jag kommer vilja göra allt som står i min makt för att ingen elev ska behöva känna skuld eller skam för att den väljer att ha sin egen stil på min skola.
Hur är jag inte helt säker på än, men jag hoppas att jag under lärarutbildningens gång och senare även under början på mitt arbetsliv kommer att samla på mig de kunskaper och erfarenheter jag behöver för att upptäcka mobbing och elaka kommentarer i tid.

Hur tänker ni kring dethär? Har någon av er varit med om något liknande? Hur tänker ni kring hur vi som lärare kan skapa ett klimat där alla känner att de får vara sig själva både när det gäller klädstil och annat?

"Because ridicule is no shame
Oh it's just a way to eclipse hate
It's just a way to put my back straight
Oh it's just a way to remain sane."

UMO

 Hitta en bra länk som jag gärna vill dela med mig till er.
Många av er har säkert varit här inne och läst någon gång
 men jag känner att jag ändå vill lyfta fram ämnet adhd ännu
en gång. En sida som är väldigt lättläst, både för vuxna
och barn. =) 

 http://www.umo.se/Jag/Adhd/

Tankar kring reflektion...

När jag läst Nottinghams bok så har jag fastnat lite extra för kapitlet som handlar om hur viktigt det är med reflektion. Han menar på att det är nästintill det viktigaste att lära eleverna, att som han säger "lära sig att lära".
Detta återspeglas i läroplanen LGR 11 som säger följande om skolan; "Den ska främja elevernas lärande och utveckling samt en livslång lust att lära". Där anser jag att lusten att lära hänger ihop med förmågan och kunskapen att tillgodogöra sig lärdomar på ett bra sätt.

Jag tycker detta resonemang är väldigt intressant. Det är helt klart så att det är av största vikt att reflektera över vägen till ett svar, inte bara själva svaret. Som här. Eleven får talet 424x12. Hon gör en uträkning men ställer en siffra i nedersta raden fel, vilket leder till att när hon tittar efter i facit är naturligt sett hela svaret fel. Istället för att tänka tillbaka och reflektera över vart någonstans på vägen det gått fel blir hon frustrerad och säger att hon inte kan.

Anledningen till att jag valde just matte i min seriestripp är att just det är någonting jag själv slet med i skolan. Jag hade inte riktigt förmågan att gå tillbaka, reflektera och lära mig av mina egna fel och på så sätt blev matte tidigt ett av mina sämre ämnen vilket såhär i efterhand kan kännas synd.

Hur tänker ni kring dethär? Hur viktigt är just reflektion och att lära eleverna att "lära sig att lära"?

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

Att lära

J.Nottingham inser att själva utbildningen inte endast handlar om att lära sig men även hur man lär sig. Att förstå dessa kunskaper utveckla färdigheter, men även att arbeta på sitt egna sätt som gör en harmonisk, där varje del spelar sin roll.

“För att lära sig att lära måste man lära sig någonting och det är bättre att detta någonting är värdefullt än oviktigt eller till och med skadligt. Problemet är att om vi är alltför inriktade på kunskap och att hjälpa eleverna att inhämta sådan och fokusera för lite på färdighet och förhållningssätt så hindrar vi dem från att lära sig hur man lär sig, snarare än att göra det möjligt för dem.”

När jag läser detta stycke så får jag upp tankar om min skolgång i grundskolan. Främst i dessa ämnen där jag hade problem så som i engelskan, eftersom att en lärare som ska lära en elev har ett ansvar att kunna lära ut på flera sätt eftersom vi alla är olika med olika bakgrunder så tänker vi annorlunda. Där kände jag att mina lärare hade svårt att anta denna utmaning, detta gjorde att jag stötte på vissa problem i vissa ämnen där intresset inte var lika hög, vilket gjorde att mina betyg blev sämre än vad dem borde ha blivit om mina dåvarande lärare hade möjlighet att lära ut på flera olika sätt så att fler barn kunde förstå bättre.

När min utbildning är färdig, så hoppas jag att jag ska ha tagit in all denna kunskap och även synen till hur man ser på lärandet, för att kunna arbeta med dessa barn och utbilda dem på flera olika sätt som passar just den individen vilket gör att jag först då har uppnått mitt mål.

Hur värdesätter ni att man bör klara av att lära ut på flera olika sätt för att nå fram till eleverna?

Nottingham. J (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur. 

Navigatören Nathalie

”Det var först i det ögonblicket då jag lämnade skolan som jag började lära mig” (Nottingham, 2013, s. 9). Det han menade var att han var uttråkad och hade en lärare som var helt oinspirerande. I våran grupp har vi diskuterat mycket om hur vida miljön och lärarens engagemang spelar roll. Jag förstår helt och hållet det han säger om en oengagerad lärare. Man orkar inte hålla fokus och man får inte in ett ord. Men jag vet även hur det är att ha en lärare som är engagerad och t.ex. använder visuella bilder som gör att eleverna kommer ihåg det viktiga och kanske lite svårare delarna i ämnet.

Jag fastnade även för den delen om utmanande undervisning där Nottingham (2013) pratade om navigatören Nathalie, som var en GPS han använde för att navigera dit han skulle. Vid tredje tillfället som han skulle tillbaka till en plats var inte GPS:en medgörlig och han åkte vilse. Även om han åkt samma väg några gånger innan hade han ingen aning om hur han skulle hitta dit utan Nathalies hjälp. Det fick Nottingham att fundera på hur många fler som gör detta misstaget? Det kan liknas med eleverna som gör misstaget att luta sig tillbaka och väntar på att läraren ska visa var de ska start och även hur de ska nå målen. Då anser jag att de har svårt att få en förförståelse som leder till att befästa kunskaperna och nå målen. Vem ska hjälpa dem om de inte har någon lärare nästa gång de stöter på ett hinder som inte är befäst?

Föreställ dig att du liknar navigatören Nathalie som lärare och skulle vilja förändra ditt undervisningssätt. Hur skulle du som lärare engagera och utmana eleverna så de får förutsättningar att klara sig själva?

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.