”Det var först i det ögonblicket då jag lämnade skolan som jag började
lära mig” (Nottingham, 2013, s. 9). Det han menade var att han var
uttråkad och hade en lärare som var helt oinspirerande. I våran
grupp har vi diskuterat mycket om hur vida miljön och lärarens
engagemang spelar roll. Jag förstår helt och hållet det han säger
om en oengagerad lärare. Man orkar inte hålla fokus och man får
inte in ett ord. Men jag vet även hur det är att ha en lärare som
är engagerad och t.ex. använder visuella bilder som gör att
eleverna kommer ihåg det viktiga och kanske lite svårare delarna i
ämnet.
Jag
fastnade även för den delen om utmanande undervisning där
Nottingham (2013) pratade om navigatören Nathalie, som var en GPS
han använde för att navigera dit han skulle. Vid tredje tillfället
som han skulle tillbaka till en plats var inte GPS:en medgörlig och
han åkte vilse. Även om han åkt samma väg några gånger innan
hade han ingen aning om hur han skulle hitta dit utan Nathalies
hjälp. Det fick Nottingham att fundera på hur många fler som gör
detta misstaget? Det kan liknas med eleverna som gör misstaget att
luta sig tillbaka och väntar på att läraren ska visa var de ska
start och även hur de ska nå målen. Då anser jag att de har svårt
att få en förförståelse som leder till att befästa kunskaperna
och nå målen. Vem ska hjälpa dem om de inte har någon lärare
nästa gång de stöter på ett hinder som inte är befäst?
Föreställ
dig att du liknar navigatören Nathalie som lärare och skulle vilja
förändra ditt undervisningssätt. Hur skulle du som lärare
engagera och utmana eleverna så de får förutsättningar att klara
sig själva?
Nottingham,
J. (2013). Utmanande
undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning,
reflektion, självkänsla.
Stockholm: Natur & kultur.
